Egentligen är det patetiskt att jag är deppigt över att one direction har åkt hem. Om man tänker på de människor som knappt har mat eller tak över huvudet, så är det här ingenting. Ingenting säger ju att jag inte kommer att träffa de igen. Är också glad över kramarna, autograferna och bilderna jag fått! :)

Kommer ju antagligen också åka till London innan årets slut. Om man har tur, så kanske bandet är samlat då i London.

Måste checka.

Fast det här är ännu mer patetiskt. Haha, sitter och försöker muntra upp mig själv med happy thoughts. Vem fan försöker jag lura....fml